tisdagen den 31:e januari 2012

Grindar


















Är i grindbyggartankar, på bilden ovanför vill vi ha en grind. Det är där man kör in till oss. Till vänster ligger huset och till höger är grannens hage, bakom mig är en grusplan som är upp till grannens gård.
Vi har ingen grind in till oss just nu men det känns som om det borde vara en. Det finns ju många fördelar med en grind, främst revirpinkande sådana såklart. Att ingen obehörig ska komma in och det är därför jag vill ha en. Med lås såklart.



Plus i kanten att det blir som ett smycke också.
Nackdelen med grind är väl den uppenbara - att man måste öppna och stänga den när man åker igenom.


Inser nu att det inte finns någon bild där den lilla grusvägen leder in på vår tomt och där grinden skulle vara, får fixa det men inte nu för nu är det KOLSVART ute som vanligt.

Hmm, får filosofera vidare..


söndagen den 29:e januari 2012

This is where the magic happens..





















Första grejerna i jorden.

29 Jan
Rosmarin
Aubergine
Chilipeppar
Paprika
Humle


Angelica på Kråkslottet skrev att det verkar som om vi har full koll på det här med att så (haha) det har vi absolut inte!
Däremot har jag två trädgårdsintresserade föräldrar som har jourtelefon och så finns det ju böcker och internet.
Nu får det bära eller brista.

lördagen den 28:e januari 2012

Daylight And The Sun
























Drängen blev lovad pannkakor till frulle och jag håller vad jag lovar.
Jag avnjuter mina med keso, rivna morötter OCH hallonsylt. Han kör lite mer traditionellt.

I övrigt har vi mest såsat runt idag, eller det beror ju på hur man ser det. Vi tog häst och vagn substitutet; bil och åkte in till stan för lite införskaffning av nödvändigheter såsom lysrör, jord och en liten kuvös till den kommande plantuppdrivningen. Ny motorsågskedja och olja. Två buketter med tulpaner och viktigast av allt: 3 hyrfilmer till kvällsunderhållningen.



I trädgården Juni 2011

Börjar verkligen bli dags för lite ljus och färg ute nu. I Cry For Daylight



I trädgården Juni 2011

torsdagen den 26:e januari 2012

Peace
























Man ser ju ungefär hur fartfyllt det är här idag på vår plätt på jorden. Klackarna i taket, liksom.
Trotsiga snöflingor som jag intensivt ignorerar i hopp om vår sveper förbi fönstren utan att göra ett ljud ifrån sig. Två katter sover och mina hostningar är det ända som egentligen bryter ljudet av absolut ingenting.





Gustavsberg Bukett, skål.























Ja, det är väl lätt att tro att jag sitter hemma och är ledig idag när det ploppar upp ett inlägg från mig.
Men det är faktiskt så pass eländigt att jag är hemma och är sjuk! Riktigt förkyld är jag, med all glamour det innebär. Känner mig väldigt ynklig. Och det värsta är att jag tror jag håller på att få öroninflammation, visste inte ens att en vuxen kvinna som jag kunde få det?!
Så ja, jag är hemma från jobbet, tråkigt tycker jag. Har ett väldigt roligt jobb, om jag säger att jag köpt skålen där så kanske ni kan förstå ungefär hur bra jag har det. HA!
















Men det är något jag inte tycker stämmer. Skålen är en Gustavsberg med dekoren "Bukett"
Bukett tillverkades 1897 tom 1905. Det som inte stämmer är att dekoren ska enligt olika uppgifter vara målad av Wilhelm Kåge, mycket lustigt tycker jag då han föddes 1889.  Däremot har W.K gjort en dekor som heter Blå Bukett och tillverkades ett gäng år under första halvan av 1900.  Jag har sett på internetauktioner att folk säljer delar ur denna servis och skriver att grejerna är tillverkade runt 1930, jag köper inte riktigt det! Jag tror att folk blandar ihop Bukett (som min skål på bilden heter) med den senare dekoren Blå Bukett som tillverkades 1926 och ett par år framåt.

















Jag tycker heller inte dekoren känns så himla 30 tal, eller?

Hur det nu än ligger till så är skålen förbenat tjusig! Den är stor också, rymmer väl en rejäl påse chips eller en stor sallad för fem!


söndagen den 22:e januari 2012

Go natt...




Har jag haft med den här biten tidigare? Jag minns inte, isåfall kör vi den igen! Och gärna igen och igen och igen.

Nu är jag trött och jag har ont i halsen. Hoppas verkligen det är borta imorgon. Tänk om man vore en sån där munk som min högstadielärare i historia snackade om, en sån som kan tänka sig till fysiska saker. Han berättade att denna mystiska munk någonstans kunde suga upp vätska med snorren, precis som att kissa fast tvärtom. Jag vet inte hur hög sanningshalt det var i det, jag ställer mig som vanligt skeptisk till det mesta. Men hur som helst, om det går så tänker jag bort halsontet från och med nu!

Tror jag passar på att tänka mig till längre hår när jag ändå är igång..


Dammen!
















Det var ju sagt att så fort det blev is på dammen så skulle den sista slyn där i bort!
Sagt och gjort, nu har det varit minusgrader ett par dagar så det var bara att passa på.
Åtta stycken broddklädda fötter och fyra timmar senare är dammen nu ren.
(ja nu räknar jag inte med alla oändliga timmar som tidigare arbete tagit)
På bilden ovanför ligger drängen och pausar lite i en skottkärra i väntan på grillad korv.
















Drängarna (hussbonn och pappa alltså) fick som dom ville och vi grillade på isen.
















Nu kan man faktiskt se över till andra sidan. Känns lite sjukt, när vi var här på visningen såg man inget annat än en väldigt tätvuxen och snårig "skog" med en eventuell träskliknande botten.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Nu kommer bilder från samma vy över "dammen"

















1. Första bilden, förmodligen från visningen. Ingen rensning. (Har lite halvfattigt retuscherat bort en stor fallen gren mitt över bilden)
















2. Första hösten. Ingen rensning.
















3. Första vintern. Ingen rensning.

















4. Första röjningsdagen.
















5. Andra röjningsdagen.
















6. Någon annan röjningsdag. 2011.
















7. Idag. Januari 2012

onsdagen den 18:e januari 2012

Svammel: Om det här med att odla sin egen mat.


Vi, alltså jag och drängen är ju extremt gröna (notera ordvitsen) när det kommer till det här med att odla grönsaker. Självklart får jag frågan ibland om varför vi ska krångla med det, och sanningen är ju såklart att det undrar faktiskt jag också vissa stunder. Men svaret är enkelt, det känns helt naturligt för mig att göra det.
Varken jag eller han är några "miljönissar" faktiskt inte. Nästan oförskämt nonchalant är jag nog allt när det kommer till det här med miljön, kanske är det så för att jag på många sätt redan gör min del helt omedvetet. Mycket i sättet jag lever på är väldigt lent mot miljön - och därför är det inget jag går och tänker på.
Speciellt mycket frågar jag mig själv "Varför?" När jag inser att vi kommer behöva köpa jord för tusentals kronor samtidigt som andra åker till Cypern för samma peng. "Varför?" kommer jag också fråga mig själv när jag någon gång i höst kommer att gå ner i källaren för att hämta potatis och säkert upptäcka att mer än hala skörden är uppäten av insekter.
Men det spelar liksom ingen roll. Jag har alltid, sedan jag var barn vetat att jag kommer bo på vischan. Själva odlandet kommer lite hand i hand. Och när vi sedan sitter där i duggregn bland myggor och elände och gräver upp allt så kommer jag antagligen kunna svara på min egen fråga med 
"för att det är så värt det!"

Och framför allt, jag kan inte komma på ett enda (för mig) hållbart argument att inte odla massor av egen mat, när vi har ytan och någon typ av nyfikenhet. Jag kan inte komma på någon anledning för mig att jobba ihop pengar och betala någon annan det här när jag kan fixa det själv.























Vi har tillsammans gjort ett schema för uppdrivande av plantor där det månad för måndag står vad, hur och när vi ska göra något. Vi tog en gröda i taget, googlade och skrev ner hur den ska behandlas.















Den här nissen Börje kör med en smart grej som vi ska testa. Han borrar hål i marken med en jordborr för att sedan dumpa matrester och andra växter där i. En kompost rätt i marken alltså. Smart tänker vi och jordborr står på inköpslistan! Börje Gustavsson kallar detta rätt och slätt för jordisering 
Vår tomt ligger på gammal sjöbotten så 25 cm ner under gräsmattan är det liksom sand och bara sand så långt en spade kan nå och det är just därför vi måste se till att köpa en hel lastbil full av jord.




Mer gröna rummet = Gästrum

























Det känns ju dumt att ha rum man inte direkt använder så nu har jag ställt i dom böcker vi bläddrar i mest (husnördsbiblar bland annat) för att liksom lura in oss dit.

























Efter lite om och men, och en gardinstång senare lyckades jag övertala drängen om att det va den här gardinen vi skulle ha, he hates it..


































































Tanken var ju såklart att jag skulle måla om och bort dom vita listerna och sådär men jag vetefasen om det känns värt besväret såhär i efterhand!




KÄNSLIGA VARNAS, STARK BILD.


























Innan.


lördagen den 14:e januari 2012

Gnocchi - Såhär kan man göra.







































Gnocchi:

Koka 1,5 kg potatis. Skala potatisarna och mosa dom i en bunke.
Knäck ner två ägg.
Tillsätt ett gäng deciliter mjöl. Man märker när degen blir smidig och inte fatsnar på händerna helt frenetiskt.
Salta.

Dela upp degen och rulla ut långa korvar, skär upp i bitar.

Låt sjuda ett par minuter. När plopparna flyter på ytan är dom klara, ta upp dom en med en hålslev efterhand.


















Tips till mänskligheten! Det går snabbt att göra karakteristiska gnocchiränder med hjälp av en äggskärare. (bättre än gaffel tycker jag)


















Servera med en välputtrad tomatsås innehållande finhackad vitlök, svamp och gullök. Svartpeppar och olivolja.
Samt hemgjord pesto och marinerade kikärtshalvor.


Detta är ju ett exempel på en maträtt där man faktiskt kan ha procuderat nästan allting själv. Det ända vi egentligen hade behövt hjälp med är mjöl, nötter olivolja och salt.

Det som var hemodlat nu var potatisen plus basilika och ruccola till peston.

tisdagen den 10:e januari 2012

Mazarintårta med hallonsylt.























Ni vet när man får för sig att baka något, man föreställer sig en kaka som man säkert har bakat hundra gånger innan och så tänker man "näe guu va tråki ja ä, ja får fan testa nå nytt"  (västmanländska)
Så tänkte jag idag och istället gjorde jag en mazarintårta. Vilket faktiskt passar perfekt även för alla er som har fjolårets semel-mandelmassa i frysen (ni vet den som egentligen borde slängas för den har legat för länge, men som kanske, kanske går att krama ur en sista gång) och som dessutom har det så fint ställt att ni också har hemgjord hallonsylt kvar sedan sommaren, den typen av hallonsylt som gärna är plockade skogshallon direkt från tomten, som min ;)
Sedan när man väl lyckats hitta allt som ska vara i kakan och känner att man klarat sig igenom första etappen utan att något faktiskt saknats läser man såklart igenom receptet.
Självklart står det då "mjukt rumstempererat smör" Ja, vi vet ju alla hur det känns. Här står man i ett kök som ligger på 15 grader plus och receptet ber om rumstempererat smör. Då finns det bara ett alternativ, hiva upp den rätta smörmängden på ett fat, gå in i badrummet och ställ in fatet i torkskåpet och sätt på full effekt. Vänta några få minuter och du har "mjukt rumstempererat smör"

Det får bli mitt tips till mänskligheten idag. Rumstempererat smör tempererar sig mest effektivt i torkskåp.


Kakan äts nog med fördel tillsammans med lättvispad grädde.
























Ingredienser
150 g mjukt rumstempererat smör
300 g mandelmassa
3 st ekologiska ägg
0.5 dl vetemjöl
smör till formen
mandelspån till formen
mandelspån till garnering
Florsocker och vatten
Hallonsylt

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader, varmluft.
2. Vispa smör och riven mandelmassa krämigt.
3. Tillsätt ett ägg i taget under vispning. Rör till sist i mjölet för hand.
4. Smörj och bröa (jag mortlade mandelspån istället för att använda ströbröd) en 20 centimeter diameters kakform med löstagbar botten. Fyll formen och grädda kakan, i cirka 23 minuter längst ner och låt svalna.

Smeta på hallonsylt och häll över en ganska lös blandning av florsocker och vatten.


Gröna rummet




















































Titta inte så noga på detaljer nu, ni som kollar in här! Golvet är inte skurat och det är inte klart, osv, osv..

Gröna rummet är äntligen inte spenatgrönt längre, det har heller inte en plastmatta i mörkbrun parkettimitation. Bården med motiv av träd i skymning är även den borta! Äntligen!
Det tidigare flagande taket är inte borta men återställt!

Ja, att vi har låg takhöjd går ju inte direkt att förneka, pappa som tapetserade här inne med sin 192 cm långa kropp behövde ju knappast stå på en stege när takhöjden mäter mäktiga 194 cm. Tror aldrig vi har behövt släpa in en stege inne i huset faktiskt, så det finns ju helt klart fördelar med lågt tak.
Om vi skulle ha kids så får vi nästan hoppas att dom inte är våra biologiska ungar, tänk om man får en kille som blir 2 meter lång! Våra gener skulle ju peka åt det hållet. Tur att andra huset har högre tak..

Hur som helst, taket är av finaste sort, handhyvlade kilsågade plankor. Samma slags tak som vi har i hallen och i två andra rum på nedervåningen. Riktigt najs.
Att plankor är kilsågade innebär kort att dom är formade precis så som träden brädan är gjort av har. Ett träd är ju som känt bredare nertill och avsmalnande upptill. På dom två senaste bilderna kan man se hur konformade takbrädorna är.

Aja, nog om detta! Nu väntar vi bara på att gästsängen, mattan och gardinen ska komma med posten.

Det blir nog mer bilder sedan..